Jag är en enkel person. Jag har aldrig varit jättepetig med vad jag sätter på fötterna heller. Den kombinationen ledde till något som jag aldrig kommer glömma. Jag gick ett helt år i endast stövlar.

Vi pratar inte om några fina lårhöga läderstövlar gjorda av läder från någon utrotad murmeldjursart som endast dyker upp vid fullmånen i mars vart tredje år. Det var ett par enkla gummistövlar. Nu ska det sägas att jag inte var mer än runt 12 år gammal, men ändå. Ändå känner jag att det är en upplevelse så bisarr att den behöver delas med andra.

Jag minns att gummistövlarna i fråga var gröna och lerstänkta, och mot slutet var det hål i botten på den högra stöveln. Under början av året då vinterns kalla bitterhet ännu inte givit vika för vårens mjuka, ljumma omfamning kändes det som om det skulle bli ett bra år. Mina fötter var alltid bekväma, dock lite kalla, och det gick alltid snabbt att ta på sig om man skulle ut. 

När våren äntligen kom var det som en utopi hade blivit realitet. Det var tillräckligt varmt för att fötterna inte skulle vara kalla, men ändå såpass kallt att man inte svettades om dem. Det fanns lera överallt på grund av regnet vilket gjorde stövlar det perfekta valet. 

Sedan hände det, sommaren kom. Värmen gjorde katastrofen total. Stövlarna fick odören av unken hushållsost, och mina fötter hade aldrig mått sämre. Då regnet avtog blev också anledningarna till att använda stövlarna mindre. Men jag stod fast vid mitt val. Stövlar eller inget.

Men som vi alla vet är den svenska sommaren mycket kort, hösten drog snabbt in och släckte det sista sommarljuset med sin blåst. Jag var glad igen, det var högsäsong för stövlar. 

Sammantaget var denna upplevelse i mitt liv inte något jag skulle upprepa. Nackdelarna övervägde de få fördelar som fanns med stor marginal.

Nuförtiden när jag köper stövlar gör jag det på Kleopatrasunder.se. Mitt favoritmärke där är Pleaser!

Stövla på och ge aldrig upp!